Okategoriserade

Ingen j*vla Jonathan…

Det är alltid svårt i början, innan allt klarnat. Det kan vara allt från blogginlägg till livets stora och små frågor.

Jag vet att jag inte är någon superbloggare, inte den mest aktiva heller för den delen. Men ibland så klickar de till och då kommer ett lite halvflummigt inlägg om tankar o funderingar kring livets utmaningar.

Så vad kan vi säga idag då? Ja det är sommar, förstå sommar. Den absolut bästa årstiden på hela året är här😍 och om 2 veckor går ja på semester vilket är så otroligt skönt.😎 Och vilken skillnad, ifjol var jag ett vrak, en trasig själ som varken åt eller levde. Jag pratar mindre om den tiden nu för tiden, kanske har jag äntligen bearbeta den, kanske vill ja inte bli påmind om hur dåligt ja mådde. Vad som än är orsaken, så är jag så tacksam att jag äntligen mår bättre.  Kanske inte helt bra men nästan där, de är inte många bitar kvar på min spegel som saknas nu innan den är hel igen.❤ så vad har hänt sen i ifjol då? När jag började må bättre i höstas blev min älskade pris Liam dålig, och 6 dagar innan julafton fick han somna in. 💔 Jag fick tillbaka anemi så fick järntransfusioner varje vecka under våren, när ja äntligen började bli piggare så bröt jag fingret. Så ja små bagateller egentligen mot för de som har verkliga problem, men nu borde ju iaf min bägare med otur vara fylld.

Nå väl, de va inte de ja jag tänkte skriva om eller jo lite. För de är något ur detta som jag har lärt mig att när jag mått som sämst så har mina nära o kära varit klockrena. Stöttat o funnits där när jag behöver de, vet inte hur många gånger ja ringt i upplösningstillstånd till de. Men de har alltid funnits där för mig, vilket är ovärderligt ❤ 

Men trots deras stöd så har ja ändå funderat, varför de tar sån tid innan ja mår bättre över saker? I morse kom ja på det. Jag jobbar som arbetskonsulent, mitt jobb är att ge folk rätt verktyg till att de ska hitta din egna motivation till att arbeta. Men är inte då det samma för mig? Jag har fått alla verktyg av mina nära att arbeta med för att må bättre. Men i slutändan är de upp till mig att hitta rätt motivation och väg att använda de. 
De kommer inte komma någon riddare i blank rustning, prinsessa och rädda dig. Ingen jävla Jonathan och Skorpan som befriar dig när livet bränner dig gång på gång som Katlas eldar. Du måste vara din egna räddare i nöden, din egna riddare i skinande rustning, din egna Jonathan. För bara du kan förändra ditt liv, för bara du har möjligheten att göra något bra av ditt liv. 

Så prinsessa putsa upp din skinande rustning, på med kronan höj ditt huvud och visa att du inte behöver Jonathan. 

Bättre än så här blev de inte idag. Ha de bra😙 Puss N

Annonser
Standard

2 thoughts on “Ingen j*vla Jonathan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s