Okategoriserade

Jag ger dig en kopp kaffe och min tid…

…skulle du göra de samma för mig?

Har du någon gång stannat upp och funderat på för vem gör jag det här egentligen?  För vem lägger jag ner min tid på? 

Jag gjorde inte det, fören jag insåg att vi värdesätter vår tid och andras tid helt olika just eftersom vi är olika som människor.

Jag har alltid gått min egna väg. Jag har en drivkraft inom mig som pushar mig framåt till att bli lite bättre än jag är idag. Jag har mina mål alla mål dit jag vill komma i livet, mål som jag lägger tid på att prioritera. Jag har alltid försökt att ha bägge fötterna på jorden för att stå stabilt. Men nu och då tappar vi alla fotfästet och faller. En del faller långt ner och andra snubblar till. Jag föll hårt i fjol vår ett MA en depression, men ja kom tillbaka. Jag fick nya vänner och kom närmare mina gamla. Allting började ordna upp sig, känslan när man vet att nu har de vänt kom över mig. De kan nu bara bli bättre och med de människor som fanns i mitt liv då gjorde de hela så otroligt mycket bättre. Men så skakades marken igen och denna gången blev det dags att säga farväl till den snällaste och vackraste killen jag någonsin känt. Min fina gamla Liam, ja en häst tänker ni, men alla djurvänner och hästmänniskor vet precis hur hårt de känns att behöva ta de steget. 5 dagar innan julafton sa vi hejdå, än en gång så fick jag otroligt mycket stöd av mina vänner. Hur ska jag kunna betala tillbaka de till er? Ni vet inte va ni betyder för mig ♡ 

Så vem ger vi egentligen vår tid till? Mina vänner gav sin tid till mig, de fanns där när jag behövde de som mest. Liksom jag har givit min tid till de som behövt den. Om de fanns ett sätt att visa alla er min tacksamhet för de ni gjort för mig skulle jag göra de. För ni är fantastiska på alla vis och jag kommer alltid finnas för er när ni behöver. 

Men vem eller vad är egentligen värd våran tid, våran dyrbara tid i ett samhälle där tiden mer och mer är en prioriteringsfråga. Vem eller vad prioriterar vi att lägga tid på här i livet? Vem ställer vi upp för när de verkligen gäller? Och vem ställer egentligen upp för oss?

Jag vet varför jag ställer upp gång på gång för människor. För jag vet vad de betyder för mig när folk ställer upp för mig. Och kanske är det just de som är felet med mig, jag har den tron på att alla är lika tacksam för den tid som jag får när någon lägger ner en stund på just mig. Men är vi alla så? Ser alla vi värdet av att någon ställer upp och finns där, någon som kan ge dig ett skratt när du är nere, någon som ger kloka ord i svåra val eller en axel att gråta ut på? Att ge sin tid till andra är bland de finaste man kan göra, tid kostar inget, men de ger så otroligt mycket.

Och det är när jag kan ge de finaste jag har, min tid, till en annan människa som jag mår bra. För jag vet när ni ger mig er tid så betyder det allt för mig. 

Men de jag genom min resa hittills här i livet lärt mig är att vi är alla olika och vi prioriterar där med olika. Jag ångrar inget av min resa jag gjort, de val jag gjort i livet eller de prioriteringar jag valt. De har lärt mig otroligt mycket om livet och om människor. Och hur klyschigt det än låter så tror jag att allt händer av en anledning, de måste finnas en anledning till att saker blir som de blir. Vi kanske inte vet anledningen nu kanske vi aldrig får reda på den heller men den finns där.

Så vi måste själva avgöra vad vi vill prioritera, vi lär oss genom våra misstag när vi fel prioriterar vår tid och engagemang. Vissa saker, vissa människor, vissa händelser är inte värda våra tårar medans andra är. Häromdagen grät jag faktiskt, jag kände mig värdelös, jag kände mig otillräcklig. Så jag grät, en hel del över hur en del saker blivit och hur värdelös jag kände mig. Jag gråter sällan, då jag anser att de finns så otroligt mycket att vara tacksam över i livet. Och en del händelser är helt enkelt inte värd mina tårar. Men ibland brister det och då måste de få komma ut så man kan gå vidare.

Jag skulle även om ja ville det, prioritera det att spendera min dyrbara tid till att tycka illa om de som någon gång gjort mig illa, svikit mig eller valt att kasta bort mig. Men de tänker jag inte göra, finns ingen anledning till de. Jag har ett liv, varför ska jag lägga min dyrbara tid på att vara besviken för något vi inte kan ändra på? Ja visst kan jag känna besvikelse när jag tänker på vissa händelser i livet. Att saker kanske inte blev som man önskat eller att personer inte visade sig vara de man trott. Men va lönar de sig? Jag lär mig varje dag något nytt, och de kommer jag göra så länge jag lever. Näe det är dags att sätta eld på den här offerkoftan nu och gå rakryggad med huvudet högt. De finns så otroligt mycket att se fram emot här i livet och jag tänker inte gå miste om de möjligheterna.

Så ta vara på er tid välj att spendera den på de som betyder något för er. Gräm er inte över saker som inte blev exakt som ni ville. Eller över de som ni inte kan påverka, utan var tacksam över de lärdomar ni får i livet. Och när ni behöver så kommer jag finnas där för er så som ni finns där för mig.

En liten kopp kaffe och din tid betyder så mycket mer än du tror. 

Puss N 

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s